Category

Blogg Ny

Category

Part number two

På väg till träningen i ilfart som vanligt och knäcker en Celsius i farten, extra trött idag känns som min kropp är slut, totalt slut. 24 årig kvinna och tränar på rätt hög nivå borde i själva verket ha ork nog, åtminstone vara pigg nog att ta sig igenom ett rehab pass för ryggen. För jag somnade inte bara sent i natt utan det var en kväll och natt som det varit relativt ofta dom senaste åren. Jag är uppväxt i en stor familj, 3 syskon (2 idag), 2 föräldrar och alltid minst 1 hund i huset. Det har alltid funnits en mycket bra ekonomi och utåt sett har allting sett bra ut. En familj som varit delaktig i mycket, mycket fotboll, resor…det har hänt en del. En pappa som varit väldigt framgångsrik inom sitt yrke och alltid varit involverad i min fotboll. Stenhård, aldrig tagit skit, sagt som det…

Mitt första inlägg

Så damp det ner rakt framför mig. En stor bunt med papper från psykologen jag gjort hundra tester med dom senaste 4 veckorna. – Ja Linnea, du har adhd. Är du säker frågar jag? – Ingen tvekan, du har adhd. Gåendes där ifrån med en lång utredning och ett besked som gjorde mig väldigt väldigt ledsen. Lättnaden kom inte förens ett par dagar senare, då det kändes som jag fått svar på vissa saker som inte fungerat för mig. Men det där var bara startskotten för min otroligt långa resa. Sommaren 2013 fick jag efter en lång utredning reda på att jag har adhd och kanske inte helt otippat då två stycken i min familj bär på samma ”funktionshinder”. Anledningen till utredningen är att jag lidit av ångest, panikattacker, väldigt svåra sömnproblem och en rätt hyfsat svår rastlöshet. Ångesten kom och gick i slutet av 2009 och fram till 2012…