Category

Blogg

Category

Misslyckad och massa vidrig ångest…och lite hyperfokusering på det!

Jag vet inte hur många gånger jag känt mig misslyckad, utanför ibland som en riktig nolla.. Ifrågasatt mig själv så många gånger varför saker bara inte går, varför jag inte bara gör det, varför jag inte bara är eller gör som alla andra. Jag har sen jag klev in på förskolan känt mig annorlunda och hela skolgången var ett skämt egentligen och gymnasiet ska vi inte ens gå in på. Jag kan inte komma på en gång jag varit i tid eller hängt med under hela lektionen (förutom idrott). Och nu senare i vuxen livet har arbete och jag inte varit den bästa kombon. Jag kan säga rätt ut att jag aldrig haft en fast anställning eller jobbat heltid. Eller jo jag har arbetat heltid som timmis men det har inte fungerat då min hjärna fått kortslutning. Och nu tänker många snälla alla jobbar heltid eller deltid så det är…

Som en öppen bok!

Tiden efter första mötet med näringsfysiologen så lärde jag mig på väldigt kort tid att bara jag gjorde små förändringar så förändrades mitt mående väldigt mycket. Så när sista gruppmötet i mörby blev avklarat så reflekterade jag en del att det var väldigt lite snack om kosten och dess påverkan, konstig tyckte jag då och ännu konstigare idag då jag vet av egen erfarenhet att det spelar roll. Alla med diagnoser fungerar olika men ofta finns det gemensamma nämnare tex att man är hyperaktiv, koncentrationsproblem eller ångest. Mina ”problem” är att jag behöver röra mig en del speciellt för att jag ska känna mig tillfreds/må bra, jag har stora impulser som jag jobbar dagligen med men lever också med en konstant ”oro” i min kropp. Oron är en form av rastlöshet för mig och om jag få röra mig eller träna löser ofta sig den biten men tyvärr kommer det…

Medicin

I det här inlägget som i alla andra inlägg kommer jag vara 100% ärlig och jag utgår bara från mig själv och vad som är bäst för mig. Jag är varken läkare eller expert inom medicin men jag är expert på mig själv och kommer därför berätta mina erfarenheter om hur just jag har upplevt medicinen jag ätit. Man ska ALLTID utgå från sig själv, vad som är bäst för en själv och vad som funkar för dig. Jag tycker alltid det är bäst att vara så påläst som möjligt om vad man stoppar i sig, reflektera över hur man mår, nackdelar samt fördelar. Och en sak som jag lärt mig under livet är att ingenting behöver vara förevigt. Alltså bara för att man äter en eller flera mediciner idag menas inte det att man kommer behöva det hela livet. Man ska alltid göra det som känns bäst för en…

Pappa ❤️

-Men kan inte du följa med på ett möte? Jag tycker det är viktigt att så många i familjen kan så mycket som möjligt om adhd för jag är knappast ensam i familjen att ha det. Det är både föräldrar och personer med adhd diagnos i din ålder. -Men nej har jag ju sagt. Det räcker med att mamma går! Jag har följt med och skjutsat tillräckligt i mina dar. – Boken då som jag har köpt, kan du inte läsa den?… Inget svar. Jag hade försökt övertala pappa ett par gånger innan första mötet och sagt rakt ut att det va dålig stil av honom att inte ställa upp och komma på mötet. Inför andra mötet vart jag arg men noll respons fick jag. Jag kommer aldrig veta helt säkert varför han inte velat kännas sig vid att jag bland annat fått diagnos och att han inte var det…

Mitt första gruppmöte

Första mötet i mörby, va inte helt övertygad när vi klev innanför skolsalen. Det va sjukt mycket folk och på i stort sett alla bord hade dom flesta tagit med sig en stor cola/pepsi/redbull flaska. Helt ärligt I don´t blame them. Jag har varit i Cola träsket och jag har varit tokberoende av Cola och det var det enda som höll mig vaken dom flesta lektioner, så att folk har laddat upp med sånt inför ett stort möte är för mig ganska förståeligt. Det va olika åldrar och alla möjliga människor vilket kändes kul. Dock kände jag… jag vet inte ordet exakt men det märktes att många mådde dåligt. Min adhd-hjärna scannade av rummet på 3 röda och många, ja väldigt många hade ledsna och nedstämda ansiktet och kroppsspråk vilket gjorde mig själv ganska ledsen. Mötet inledde att läkarna och många andra presenterade sig och dom som ville från oss…

Part number three

Tillbaka till min röda tråd som jag ska försöka hålla i… Jag hade gått igenom en vinter, vår och en halv sommar som var fruktansvärd. Inte bara i att gå i väntan om att få göra min utredning utan jag hade en rygg som inte fungerade. Hade skadat diskarna i ländryggen och jag kunde på allvar inte gå i trappor ibland för att få det gjorde så jävla ont. Så kombon skadad rygg, ogjord adhd utredning och inte få träna eller röra mig och en hemmamiljö som var kaos var absolut det sämsta möjliga scenariot. Plus en ångest och en oro som aldrig tycktes släppa och en helt ny kärleksrelation. Med utredningen gjord så hade en del lyfts från axlarna. Jag kände mig dock väldigt ensam och utsatt. Jag visste inte vilken ände jag skulle börja i. Jag började i alla fall att tala om för familj och dom närmsta…

Del 2

Vi kommer under livets gång må både bra och dåligt på grund av olika orsaker och många av dom kan vi påverka. Vi kan välja att tackla vårt mående med massa olika saker. Man kan börja missbruka droger, alkohol eller andra saker för att må bättre men tyvärr löser det ingenting utan gör saker och ting mycket värre. Eller kanske ett ännu värre alternativ, trycka undan och försöka glömma olika känslor eller hur man egentligen mår. Som jag skrev i föregående inlägg gäller detta absolut inte bara personer med diagnoser utan alla människor som någon gång under livet mår dåligt. Nu när jag sitter och tittar tillbaka i mitt liv ser jag flera gånger då jag mått rätt dåligt och det har gått rätt mycket upp och ner men för det mesta fram till jag var 20 år var rätt mycket uppåt. Så va hände när jag blev 20, ja…

Del 1

Så jag tänkte göra en avstickare mitt i min röda tråd och prata om hur det var och hur jag hanterade mitt liv när jag mådde som sämst. Vilken väg jag valde att gå och vad jag rekommenderar. Oavsett om man har en diagnos eller inte kan vi alla människor må dåligt någon eller flera gånger under våra liv, inga konstigheter alls utan det är hur vi hanterar det som avgör många gånger hur allt blir och vilken riktning livet tar. Jag vet att min adhd ställt till det för mig själv flera gånger men många andra gånger har andra saker spelat stor roll. Jag tror som för många andra att miljön man lever i har en avgörande roll för hur du mår, tänker och agerar. Det var inte förens jag flyttade hemifrån jag insåg hur giftig miljö jag levt i. Den hade förgiftat min hjärna och min kropp och…

Part number two

På väg till träningen i ilfart som vanligt och knäcker en Celsius i farten, extra trött idag känns som min kropp är slut, totalt slut. 24 årig kvinna och tränar på rätt hög nivå borde i själva verket ha ork nog, åtminstone vara pigg nog att ta sig igenom ett rehab pass för ryggen. För jag somnade inte bara sent i natt utan det var en kväll och natt som det varit relativt ofta dom senaste åren. Jag är uppväxt i en stor familj, 3 syskon (2 idag), 2 föräldrar och alltid minst 1 hund i huset. Det har alltid funnits en mycket bra ekonomi och utåt sett har allting sett bra ut. En familj som varit delaktig i mycket, mycket fotboll, resor…det har hänt en del. En pappa som varit väldigt framgångsrik inom sitt yrke och alltid varit involverad i min fotboll. Stenhård, aldrig tagit skit, sagt som det…

Mitt första inlägg

Så damp det ner rakt framför mig. En stor bunt med papper från psykologen jag gjort hundra tester med dom senaste 4 veckorna. – Ja Linnea, du har adhd. Är du säker frågar jag? – Ingen tvekan, du har adhd. Gåendes där ifrån med en lång utredning och ett besked som gjorde mig väldigt väldigt ledsen. Lättnaden kom inte förens ett par dagar senare, då det kändes som jag fått svar på vissa saker som inte fungerat för mig. Men det där var bara startskotten för min otroligt långa resa. Sommaren 2013 fick jag efter en lång utredning reda på att jag har adhd och kanske inte helt otippat då två stycken i min familj bär på samma ”funktionshinder”. Anledningen till utredningen är att jag lidit av ångest, panikattacker, väldigt svåra sömnproblem och en rätt hyfsat svår rastlöshet. Ångesten kom och gick i slutet av 2009 och fram till 2012…