Rastlöshet och ångest – lika men ändå olika. Det förstnämnda kan sätta igång det mesta och är ofta roten till ångest.

Jag har själv i perioder haft ångest och inte förens jag utbildade mig till coach och fördjupade mig i kbt:n så förstod jag inte att det var att jag var rastlös som jag inte löste och då rann det ut till ångest. Låt oss prata om skillnaden, hur den kan uppstå, varför och vad man kan göra. Samt förstå sig själv och kunna acceptera även om det är svårt.

Många med diagnos lever med en rastlöshet – även folk utan diagnos. Främst så hittar man hyperaktivitet och rastlöshet hos dom med ADHD och kan vara allt från att inte kunna sitta still, sökande efter ny kick (kolla film och hålla på med telefonen samtidigt, känslan av att det måste hända något. Själv kan jag tycka den hjälper på många sätt, speciellt i mitt yrke men såklart den stjälper ibland.

Rastlöshet och ångest är lika men ändå olika. Rastlöshet kan ge en känsla av att ”något måste hända/vill ha mer/irritation/brist på tålamod/osv”. Ångest är något tryckande inifrån, kan skapa en känsla av tomhet eller panik inombords som är mindre kul. En känsla av att man vill försvinna eller att man måste dra någonstans för att springa ifrån sig känslan.

Rastlöshet gör att jag måste få utlopp för den energi och tankeverksamhet som pågår, annars finns det en risk att jag börjar känna mig nedstämd eller ångest och i vissa ytterst få fall, får panik. Det kryper liksom i kroppen på mig. Jag vet sen av många års erfarenhet att jag kommer inte kunna sitta still hela dagen utan jag måste starta min dag med en promenad på mellan 10-20 minuter för att jag ska få ett inre lugn. Då lägger sig en stor del av rastlösheten sig och jag känner mig mer harmonisk, lugn och gladare. Skillnaden är så stor att flera har sagt till mig: Ea snälla gå ut och ta en promenad (innan vi ska iväg och oftast är det på helgen innan lunch då man drar iväg till något) – alltså har många andra uppmärksammat hur pass ”annorlunda till det bättre” jag mår bara jag får röra mig i 10-20 minuter.

Varför jag pratar om dag för dag och planering är just för att man ska kunna planera sånt som gör att man bland annat stillar sin rastlöshet. För visst det är bra med en kvällspromenad och jag själv älskar det men att starta sin dag eller åtminstone framåt lunch göra något som främjar dig, ditt mående och din rastlöshet som oftast ligger till grund för din ångest och panik på en ganska kort tid som 15 minuter gör mycket för hur resten av dagen kan se ut.

Idag lever inte jag perfekt utan kan emellanåt hamna en kväll och tänka: Okej varför mår jag såhär nu? Har jag sovit ordentligt? Vad har jag gjort idag? Har jag rört på mig idag eller fått utlopp på något sätt. Nästan alltid är svaret nej (även om dom kvällarna är väldigt sällan så kommer dom). Om jag svarar nej på att jag ej rört på mig och ej fått utlopp för min rastlöshet så har jag inte gjort vad jag kunnat för att må så bra som möjligt. Nu är jag människa som alla andra och som alltid blir det fel ibland, ibland pallar man inte MEN det är min skyldighet genemot mig själv att skapa så bra vanor, rutiner och strukturer som möjligt för att min ADHD ska må så bra den kan. Förstår ni hur jag menar? Jag kommer och lever än idag med ångest ibland men det hade varit betydligt värre eller mer frekvent om jag inte hade rört på mig. Jag lovar jag vet hur det är att ha den värsta tänkbara panik och ångesten (ej tävling vem som har värst) så jag förstår många. Det är visserligen flera parametrar som spelar roll ibland men det är inte alltid sånt vi kan göra något åt – utan vi kan bara göra det vi kan för att ge oss dom bästa förutsättningarna för att må bra – typ som rutiner, struktur och planering.

För det är just som många har problem med – struktur, planering och rutiner MEN att lägga in en rutin på minst 15 minuter per dag där du går i hög takt, cyklar, hoppar studsmatta eller va du nu vill för att få utlopp för energi och tankeverksamhet det är något som i stort sätt alla kan.

Jag säger inte alla träning och rörelse är svar på allt och kommer bota allt man känner, men det gör jävligt mycket. Inte bara för att vi människor är gjorda för rörelse men kanske allra mest för att vi med brist på DOPAMIN/motivation, driv, glädje och uppmärkshet hormonet får just en dos av detta när vi tar en promenad. Så den stillar den där rastlösheten, så det inte mynnar ut i ångest-svår ångest-panik. Det hjälper nästan varje jäkla gång, jag lovar. Pröva själv i 2 veckors tid och se skillnaden.

Vill avsluta med att säga att det finns visa saker som man måste acceptera. Det innebär inte att man ska lägga sig plattfall och ge upp – det innebär att du ska ge dig, din kropp och din hjärna dom allra bästa möjligheterna för att må bra, och när du gjort det och det ändå blir fallgropar pga diagnos eller annat, kunna acceptera det och göra det bästa utav det. Jag vet personlighet som jag skrev hur det är att må så jävla dåligt, känna botten och allt därtill, jag lovar att jag vet. Jag vet även att vara i mellanläget av botten och toppen och jag vet hur det är att må grymt bra. Men för att må bra så har jag accepterat det som jag bär på och kommer antagligen göra resten av mitt liv men ändå göra det allra bästa av det samt ge mig själv dom bästa förutsättningarna för att inte hamna på botten. Hoppas ni förstår hur jag menar ♥️

Author

Write A Comment