Hela livet har jag känt en stor krock till massa saker och känt mig inte ensam men egen. Det vill säga att jag har starka åsikter och principer och när det blir krock så blir det en total krock i min huvud för det inte går ihop. Jag vet inte om det har bara med min diagnos att göra, för jag som person är väldigt princip fast och tydliga gränser. Jag vet vad jag vill och vad jag inte vill. Jag vet hur jag vill ha saker och ting och jag gillar inte när saker och ting är luddigt utan tydligt och konkret – inte larv och knussel.

För er som inte vet så var jag mobbad i årskurs i 1 till 2 för jag var lång. Jag har alltid varit en lång tjej (1,74 härliga cm idag) och har nog aldrig varit en liten snärta. När jag blev mobbad dom 2 första åren (jag visste såklart att mobbning absolut inte är okej) men när jag blev utsatt för ord och sånt så skar det sig inte bara i hjärtat för jag blev ledsen utan också för jag aldrig i hela mitt liv skulle göra så tillbaka. Sen lärde jag mig slåss i 3an så då slutade dom och slåss är ju inte heller bra men det är ju en annan femma. Det krockade totalt i mitt huvud för då som nu är det sista jag vill är att göra en annan människa ledsen och jag kan absolut inte förstå hur någon annan kan vilja göra det – och allra minst med ord och våld. Svårt att förklara men jag förstår verkligen inte alls hur man kan välja att göra någon annan människa ledsen avsiktligt.

Jag fortsätter med några exempel.

När jag började nian på högstadiet så fick jag höra att en kille i min parallellklass hade kört ”fotboll” med en igelkott. Okej i mitt huvud exploderar jag.. Igen krockar det. Många tänker ja men det är inte bra och normalt usch och fy men i mitt huvud och kropp drar en jävla tsunami igång av känslor och jag vill bara löpa efter den här killen och putta ner honom från en bro, för i min värld gör man inte sånt. Jag var upprörd över det gör i flera månader och hade så svårt att komma över det. Han fick byta skola för folk hade mordhotat honom (inte jag) men inte alls konstigt.

Efter gymnasiet eller ja runt 20-21 års ålder började en del vänner skaffa sig en seriös relation inklusive mig själv. En vän till mig hade en relation i drygt 3 år och hennes kille valde att ha sex med en annan tjej och min vän gick sönder totalt. Blev så ledsen och hade så svårt att komma tillbaka och få tillbaka förtroende för någon annan. DETTA är något jag aldrig kommer förstå och som är aldrig någonting jag själv skulle göra. I mitt huvud går det inte ihop alls. Om du väljer att vara med en människa då är du det och genom att välja att vara otrogen med en annan under tiden – vet man om hur otroligt ledsen och allt annat som kommer med man gör den personen man valt att vara tillsammans med? Tillitsproblem, förtroende, man gör en annan människa otroligt ledsen och med det får den här personen ”men” som den tar med sig. I mig och min hjärna går det inte ihop. Det är sånt fetig nej på det och jag kommer aldrig förstå folk som väljer att göra det heller. Jag har aldrig upplevt det själv men kan bara tänka mig hur det kan kännas.

Som ni kanske förstår (jag respekterar andras liv såklart) så är jag konservativ när det kommer till relationer och jag har enoooorm svårt att förstå ex&thebeach och PH stilen där folk knullar varandra till höger och vänster, beter sig dåligt, kallar varandra helt sjuka saker och har noll respekt för varandra. Även svårt att förstå hela grejen med swingers (par byte) och igen krockar det totalt i min hjärna haha.

Nu har jag dragit några exempel och hoppas ni förstår lite vad jag menar. Om vi inte delar samma åsikt det skiter jag i utan meningen är att jag vill få fram denna krock och oförstående till saker som absolut inte matchar ens ”inre” principer och ens inre värld. Jag har alltid känt såhär och känt mig väldigt egen i det. I min värld gör man inte djur och andra människor ledsna och jag har svin svårt att förstå andra som gör det och dessutom medvetet. Jag tror man ser det väldigt tydligt på mig också då jag tyvärr har ett dåligt pokerface, så att försöka vara diskret när man känner ett enormt jävla NEEEEEEEJ inombords och man ska vara subtil – det krockar. Det kanske är blandning om hur jag är som människa (lojal, principfast, tydlig, rak och ärlig), en inre ADHD värld med starka härliga känslor och en värld som kan vara väldigt skum ibland – jag vet inte men det går inte alltid ihop. Hoppas ni förstår hur jag menar 🙂

Author

Write A Comment