Snabbspolar över sommaren och ska strax börja min sista företagskurs som kommer vara över hösten.

Förändring och nya saker va något jag tyckte om men samtidigt hatade. Svårt att förklara men det är som att hjärnan älskar nya utmaningar, förändring och nya saker medans resten av kroppen hatade det. Det var inte bara rädsla men massor av andra saker som spelade roll. Det var inte som att skriva på en anställning som var ett evigthetskontrakt – det var en kort tid på några månader som sedan skulle ta slut. Tror det handlade om friheten och känslan av att vara kvävd/inlåst där någon bestämmer över en när, var och hur som gjorde att jag kände en extrem ångest emellanåt – men som sagt jag visste att detta endast var en kurs och skulle sluta om ett par månader, så jag såg en väg ut i det hela.

Kändes töntigt men efter ett par år så kände jag mig själv rätt bra och visste att om jag förbereder mig så bra jag kan innan så skulle det minimera ångesten inför den nya kursen. Att ta reda på så mycket som möjligt innan allt drog igång gjorde att jag kände att jag hade mer kontroll. Jag tog bilen och åkte runt i området som kursen skulle hållas i. Kollade vart det fanns parkering, lunchställen, lokalerna kursen låg i, vägen dit osv – så mycket info som möjligt så min värsta ångest kunde lägga sig. För det är just det jag fick – en fet ångest. Jag kände mig mer förberedd, hade mer kontroll och visste hur lång tid det mesta skulle ta, bland annat vägen dit.

Jag har så länge jag minns alltid fungerat såhär. Jag har skämts massor och skäms emellanåt att jag fungerar såhär (mycket mindre idag skäms jag ska jag verkligen lägga till, då jag accepterat mer hur jag fungerar).. Skäms över att inte fungera som alla andra. Att inte bara göra det, att inte bara slippa den här jävla ångesten som kommer med nya saker, att ha sånt kontrollbehov. Jag tycker själv det är jobbigt när jag har en hjärna som älskar nytt, omväxling, stimulans, nytt och förändring men har en kropp som gör sånt motstånd så det blir en jäkla krock. Det får gärna gå fort, gärna efter 10 på morgonen och kan gärna hålla på till 20 på kvällen – för det är mellan dom tiderna jag fungerar – yes ni läser rätt. Jag fungerar knappt innan 10 på morgonen pga mina sömnproblem. Även det något jag skämts för och även idag men i betydligt mindre skala. Jag tror jag tycker det är jobbigt att verkligen inte passa in i 08-17 mallen för jag vet att jag verkligen inte fungerar då, pga sömnproblem, mina energinivåer och annat. Jag har skämts och igen – ännu idag men i mindre skala för att jag vet att jag inte kan jobba som alla andra utan måste göra det under andra tider än vad samhället säger att man ska.

Jag skulle kunna fortsätta och skriva mer och låta mer positiv – för det finns mycket positivt att skriva, mer i detalj att skriva – både känslor, situationer och annat…och det ska jag fast i ett annat inlägg. Jag vet bara hur jag fungerar efter rätt många år och jag accepterar mig själv som jag är även om det är svårt ibland. Jag hoppas och tror att vi går mot ett snällare samhälle som tillåter andra att fungera som man vill oavsett om det gäller arbetstider, känslor, tänk osv.. För vi är trots allt olika och olika är ju bra – för jävlar va tråkigt det skulle vara om vi var likadana, även om det är många som låtsas vara det, annars skulle inte så många må dåligt. Tänk att bara få vara sig själv och ha ett yrke/studie/sysslo som tar fram det bästa ur en – som utgår från ens absolut bästa och starka sidor, då skulle vi alla må så mycket bättre.

Author

Write A Comment