En vecka i Cap Varde och väl hemma i Sverige hade jag en del att ta tag i. Jag hade en sista termin kvar i skolan, hade ställt in mig på att leva själv och visste att jag skulle behöva utöka kbt terapin för att inte halka tillbaka i det pissiga tänkträsket som jag lätt hamnar i när jag mår mindre bra.

Jag hade gått flera år i terapi och lagt ett ex antal timmar på att ändra beteende, tankesätt och utmana mina tankar istället för att hamna i antagande och katastroftänk.

När jag hade kommit hem från resan så var hjärnan på högvarv och eftersom tankarna går B.L.I.X.T.S.N.A.B.B.T så hamnade jag lätt i antagande och katastroftänk. Jag antog hur det skulle bli för mig själv framöver och antog då det värsta tänkbara. Hjärnan spinner lätt iväg och helt plötsligt var jag inne i katastroftänk. Ett exempel: Jag låg första natten själv i sängen efter resan och började tänka på ekonomin. Jag skulle nu betala alla räkningar själv då vi hade gjort slut. Jag pluggade och jobbade extra och trots detta skulle jag haft svårt att betala alla räkningar eller klara mig på marginalen. Det fanns inte utrymme för att saker skulle gå sönder eller några extra saker. ”Okej men nu håller kylskåpet på att gå sönder, helvete det är jätte mycket pengar och jag kan inte klara mig utan ett kylskåp. Om jag köper det på avbetalning men tänk om jag inte klarar att betala det, då hamnar räkningen hos kronofogden – OKEJ BRA NU BLIR JAG HEMLÖS OCH HOS KRONOFOGDEN. Jag vill bara vara extra tydlig – dessa tankar gick/går blixtsnabbt.

Klockan började bli 3 på natten och mina tankar spinnande iväg och jag kände att ångesten började bubbla i mig. Panikattacken var på G och från att kylskåpet eventuellt höll på att gå sönder till att ej kunna betala räkningarna och hamna på gatan gick i ett och extremt fort. Detta var absolut inte första gången jag hade katastroftankar och hade lagt många timmar på att ändra tankesätt eller snarare hejda mig och ifrågasätta mig själv om det fanns någon sanning eller rimlighet i mina antaganden att hamna på gatan.

Det var bara att traska upp och ta fram penna och papper och rada upp problemen. Problem/sitatution – automatiska tankar – känslor – Tankefällor/(katastroftänk) – Alternativa tankar (viktigaste spalten för att kunna ifrågasätta sig själv).

Situationen var att jag nu var själv och hade ansvar för alla räkningar och var oerhört rädd att inte kunna betala. Automatiska tankar var att jag inte kunde betala och skulle hamna på gatan och bli hemlös. Känslorna var rädsla som senare blev ångest och panik. Tankefällor/Katastroftänk var att jag hamnade i värsta tänkbara tankar och scenario, att jag inte skulle ha någonstans att bo. Alternativa tankar – här kunde det vara allt från ”Vad skulle en god vän säga”, ”Är det rimligt att det scenario jag tänk kommer hända”, ”Överdriver jag denna situation” – frågor som jag behövde utmana mig själv med för att katastroftankarna inte skulle bli sanningar, sanningar som oftast är hjärnans sätt att ”rädda” en från fara, en påhittad fara. Det fanns en rimlighet att oro mig men det fanns helt klart sunda och bra alternativ och att hamna i hemlöstänk var inte rimligt.

Det här var bara en av fleeeeera gånger jag hamnat i katastroftänk. Jag älskar min hjärna på gott och ont och att det går blixtsnabbt med tankar är till massa fördelar i flera situationer är kanon men i dessa situationer är det värdelöst för på en jävla hundradels sekund har jag gått från eventuell trasigt kylskåp till hemlös, vilket skapar en enorm stress inom mig. Det här är en av flera anledningar till jag gått så mycket i KBT – att utmana mig själv till att inte hamna där eller hitta alternativ att ta mig ur katastroftänket, och att det inte behöver gå så långt så det skapar en panikattack och att jag behöver hålla mig vaken hela natten. Det finns massor av tankefällor och kategorier av tankebanor man lätt hamnar i påfrestande situationer, men det gäller att ifrågasätta sig själv – är det rimligt? Om ja – ja då hittar man alternativ till att lösa det, inte sitta och hetsa upp sig till en panikattack. Det är svin svårt att inte hetsa upp sig och det är en träningsfråga. Jag lyckas än idag inte alltid, men det är fler gånger jag lyckas ta mig ur det än att jag hamnar där i katastrofträsket.

Author

Write A Comment