Högvarv & lågvarv – sällan något mellanting..

Hjärnan är fantastisk och otroligt fascinerande – och jag älskar min hjärna på många sätt men ibland är den förjävlig att bära runt på.. Det går blixtsnabbt att få svar, jag kommer ihåg saker och detaljer som andra troligtvis inte tänkt på och jag hör allt – mina öron eller ja alla mina sinnen scannar om hela omgivningen vilket är på gott och ont.. Diagnosen ger bra saker men när hjärnan sällan är i mellanläge utan oftast högvarv eller total lågvarv, ja det är rätt jobbigt.

Jag kan ligga i sängen, gjort alla mina rutiner, gjort alla tänkbara avslappnande grejer men jag vet så fort jag släcker att ”japp jag kommer antagligen inte somna på ett tag för hjärnan är så totalt uppe i varv”. Jag har det gärna på morgonen men det händer aldrig men vid lunch kan den dra igång – lämpligt och jag älskar det men väldigt ofta drar den igång kvällstid och nattetid. Det är som att hjärnan slappnar av och av någon märklig anledning ska jag komma på lösning på allt, fundera på varje problem eller bekymmer jag har, men hjärnan kan slira in på världsproblem, klimatet, kunderna jag ska träffa imorgon, dejten på lördag – eller det vanligaste, har lite ont i ländryggen (katastroftankarna drar igång) OCH hjärnan dra igång en lång konversation – ”tänk om det blir värre i ländryggen”- ”okej jag kommer behöva börja hos en naprapat igen”- ”helvete vad det kommer kosta”- ”undrar om det kommer gå på frikort sen”- ”eller tänk om det inte är frikort och jag är tvungen att gå för går jag inte till naprapaten och fixar ländryggen kommer jag inte kunna jobba och hjälpa kunderna”- ”hur ska jag ha råd med detta”- ”okej bra jag kommer inte kunna betala, jag kommer blir hemlös”….

När hjärnan är på högvarv kan jag känna mig lite manisk ibland. Farligt ord det där kan många tycka men hjärnan känns lite euforisk och den kommer ofta på många lösningar, kan dock skapa lite problem när den spinner iväg och katastroftankarna drar igång och drar allt igång dagstid är det bara att tacka och ta emot men tyvärr sker det en del kvälls och nattetid. Det känns som jag inte är gjord för morgon eller dagar, att hjärnan eller ja jag är gjort för kvällen/natten. Jag var antagligen den där jägaren som var vaken om natten och höll koll på allt runt omkring, hörde varje ljud, såg varje liten reflex och behövde en snabbtänkt hjärna för lösningar..

Men med en hjärna som går på högvarv kommer lågvarven – dom är inte lika roliga. Jag kommer ihåg när jag var i Istanbul för 2 år sen och den 4e dagen var min hjärna helt urkopplad. Hade sugit in varje intryck och för er som inte varit där så är tempot högt, brutalt mycket människor och det mesta går bra mycket snabbare än i Sverige. Hjärnan hade intagit lågvarv av alla intryck efter gått på högvarv 3 dagar och jag kände mig helt borta. Jag kände mig bakfull och helt slut, inte i kroppen men i hjärnan. Den hängde inte med och varken koffein eller annat hjälpte för att dra igång den. Den behövde vila och bara få. Jag har oftast ont i huvudet då vid lågvarv, ibland kan en liten gråt smyga sig på men oftast är jag bara extremt seg och trött. Jag känner mig borta, som att jag inte är närvarande och vissa gånger när lågvarvet är på lägsta kan jag typ ligga apatisk i soffan, bara blunda eller kolla på tv helt tyst i timmar.

Jag kan reglera detta till en viss del, att vara medveten av intrycken – t.ex. som i Istanbul att hjärnan går inte på högvarv som alla andras hjärnor, för min hjärna är MAXAD dom första dagarna och skulle ni fråga mig skulle jag med stor sannolikhet veta vilka som stod framför mig vid den blå mosken, kattens namn vid Hagia Sophia och exakta färgerna inne på hotellrummet men den fjärde dagen – när hjärnan intog lågvarv minns jag ingenting, jag bara existerade.

Som jag skrev, ibland och till en viss del kan jag reglera detta men inte alltid för annars hade jag inte legat vaken flertalet nätter om jag hade kunnat reglera det helt. Ibland är det fantastiskt men ibland är det förjävligt och jobbigt. När hjärnan är på lågvarv men behöver vara åtminstone i mellanläge är det nästintill omöjligt att komma dit vare sig med koffein eller socker.

Jag både hatar och älskar min ADHD.. Som sagt får jag leva det liv jag lever och jobba med det jag gör så är det nog nästan så bra min hjärna kan ha det. Det är både kul och härligt och faktiskt bra när hjärnan är på högvarv om jag får nytta av det – och då menar jag inte 02.30 en tisdagnatt när jag ska upp 07.00. Med högvarv kommer lågvarv och dom suger oftast, och tyvärr går det (i alla fall inte för mig) att göra något annat än att kämpa på/bara existera och vila/bara vara, ha så låga förväntningar och krav på en själv och den dagen.

Author

Write A Comment