Tillbaka på min röda tråd och fortsättning efter att börjat min sista och dåvarande utbildning.

Som jag skrev så hade skolan och kurserna börjat rulla på och trots att en av lärarna som var min tidigare mentor som jag inte alls kom överens med så va skolan riktigt kul. Jag lärde mig massor och trots att många var väldigt olik mig själv så var det spännande att få träffa och lära känna människor man i vanliga fall inte alls skulle hängt med. Även om ADHDn gillar spänning så fanns (finns) det en stor sida hos mig som gillar trygghet och stannar gärna innanför Comfort zonen.

Men mornarna var en kamp, en jävla kamp om jag ska vara helt ärlig. Jag som somnade sent vaknade upp trött – en trött Linnea blir en känslig Linnea – och åka kommunalt i 1 timme och 15 minuter till skolan, träffa tusen människor påvägen dit, ljud och fullfart..jag svär jag va helt slut i huvudet när jag satte mig vid skolbänken. Folk knarkade kaffe och energidrycker för att hålla sig vakna hela dagarna, jag levde på te. Tillbaka hem samma veva om inte mer folk, så var jag helt död när jag kom hem och jag skulle sätta mig att plugga också. Jag sög åt mig av varje intryck vilket gjorde hjärnan ännu tröttare.. Personer utan diagnos kunde filtrera bort (omedvetet förstås) bort ljud, ljus och annat brus medans min hjärnan sög åt sig av allt vilket resulterade i att min hjärna var dödstrött och rent ut av helt slut varje kväll. Jag var oerhört tacksam att vi hade dagar man pluggade hemma för hade det varit mån-fre vet jag inte om jag hade klarat utbildningen.

Det kan låta klent och som en självklarhet att man ska klara tidiga mornar och fullfart men jag är inte gjord för det. Jag kan jobba hela dagen, kväll och natt men låt mig få sova till 9 halv 10 så fixar jag det. Det har varit så hela mitt liv att jag somnar mellan 1-2 på natten och jag behöver mina timmar för att palla, annars känns det som jag går sönder. Jag jobbar gärna hårt periodvis som varvas med total vila, det är så jag behöver för att funka. Då kan jag ställa in mig på att jag kommer få mindre sömn 1-2 veckor men att jag får total vida en period efter det och så får det gärna hålla på. Och för någon som är uppvuxen i Stockholm så hatar jag tempot, ljudet, stressen och allt som kommer till. Bilköer, trötta jäkla bilköer och stress. Jag vill komma fort fram dit jag ska, hög fart, göra det jag ska göra sen snabbt hem. Jag tror att många med ADHD kan jobba som bäst med tempo men att det ska varvas med total vila för det är vad hjärnan och kroppen söker för att få balans och stimulans.

Author

Write A Comment